kreativtext

Då.

en polska skär genom luften
från din fiol
Från händer genom stråken
strängarna
Ut genom luften, evigheten
som en hemstickad tröja
mot bar hud
värmande
irriterande
omöjlig
blev jag sedd
eller var det bara jag som såg?
bussen där, genom skogarna
över älven du också korsade
längre bort
bara lite
lite längre bort
uppströms
bara bilder då, bara bilder nu
orden ekar som aldrig kom
orden ekar, blir till en sång
gnolandes en polska kan jag se det nu
mellan tallarna
träden
mellan evigheten
i en diktad verklighet
aldrig lika sann som tankarna
tankarna på dig och din fiol
genom evigheten
vi två
längs vägen som blir till grus
dit bussen aldrig gick
dit ruset aldrig kom
med mig