kreativtext

Bakom reingsverket

Vi satt bakom reningsverket
i mörkret med myggen
du hade bara en sko
den andra i bäcken
sumpmyren
nu satt vi där
du med ett genomblött byxben

vi ville bara göra världen lite vackrare
men skrämdes på flykt

vi kände skogarna
inte dom
och nu satt vi där
väntandes på gryningen, ljuset
och på modet
att hämta din sko
i bäcken vid sumpmyren
där mycket vatten runnit
sedan dess.

Då.

en polska skär genom luften
från din fiol
Från händer genom stråken
strängarna
Ut genom luften, evigheten
som en hemstickad tröja
mot bar hud
värmande
irriterande
omöjlig
blev jag sedd
eller var det bara jag som såg?
bussen där, genom skogarna
över älven du också korsade
längre bort
bara lite
lite längre bort
uppströms
bara bilder då, bara bilder nu
orden ekar som aldrig kom
orden ekar, blir till en sång
gnolandes en polska kan jag se det nu
mellan tallarna
träden
mellan evigheten
i en diktad verklighet
aldrig lika sann som tankarna
tankarna på dig och din fiol
genom evigheten
vi två
längs vägen som blir till grus
dit bussen aldrig gick
dit ruset aldrig kom
med mig

Inte ofta, händer det att en film berör mig så att jag faktiskt börjar gråta, det är dock allltid en lika härlig känsla att en film eller bok lyckas beröra mig (och andra till den grad att jag (vi) kan släppa min (vår) kontroll. Är själv en person som sällan har behov eller tillåter mig att gråta. Det händer så väldigt sällan, och allt mer och mer sällan helt spontant, vilket kan bekymra mig en aning. Det är ju ofta betraktat som en svaghet hos människor och speciellt en man att faktiskt gråta. Jag kan själv känna mig generad av att se en man gråta men vet samtidigt att nu är det allvar...och blir väldigt rörd av det...tror och har för mig att den vanligare synen av en kvinna eller flicka som gråter har mycket med hormoner och liknande att göra vilket orsakar att så många kvinnor gråter så mycket mer än män rent generellt Kanske har jag fel. Men gråta är bra, det är kroppens bästa skydd och återuppbyggnadsfunktion. Jag skäms inte för att gråta, snarare då för att jag inte kan vara närmare min gråt än jag faktiskt är.

Filmen Flyga drake , är ett mästerverk tycker jag, den börjar med en retrospekt ganska tidigt, och tar oss till Kabul, Afghanistan, och huvudpersonens barndom bland drakflygande barn, livfulla gator och muslimska traditioner. Huvudpersonen är en fantasifull liten kille med en bästa jämnårig vän som är lojal till tusen och åter tusen. Denna lojalitet ska så småningom bli bägge pojkarnas fall och räddning genom livet i olika skepnader och situationer. Filmen är tragisk, vacker, sorglig, upprörande, blodkokande, nervkittlande och så enormt känslomässigt finstämd. Den har så många olika ingredienser av mänskliga känslor. Jag hoppas en gång kunna bli så duktig i att framkalla alla dessa olika känslor i en bok eller film. Vilken skaparkraft! Att se filmen är som att få en serie kinesiska nålar genom hela kroppen från topp till tå. Som att bli mörbultad av en japansk sumobrottare, som extraknäcker som massör på just min kropp. Som att få smaka alla världens smaker på min tunga på en och samma gång. För att inte avslöja för mycket men ändå delge mina intryck av filmen kan jag nämna att filmen handlar också om svek, hämnd, klasskrig, att följa eller bryta traditioner, om gammal och ung, om kärlek mellan pojke och flicka. Vackra sorgliga, teman, så vackra och sorgliga som livet självt. Den handlar också om grymma och brutala traditioner, om krigshandlingar och oförståelig politik,om människors grymhet gentemot sina medmänniskor, om sjuka beteenden och tragiska individers handlingar.

Samtidigt är där en låga av mänsklighet som aldrig låter sig överskuggas, släckas eller blåsas ut. En låga som flackar, kvävs stundtals av frånfälle av syre men som hela tiden kippar efter andan och lyckas överleva, ur dödens skuggor in i medvetandets aska, tillbaka till det hjärtklappande livet åter och åter igen.

Filmens sista 5 minuter är det som gör att tårarna faller längs mina kinder, att fördämningen och all tårkontroll inte längre tyar. Kanske gråter andra på andra ställen, kanske gråter någon inte alls. Men kvarstår gör det faktum att filmen berör, ända in i hjärteroten, dit alla författare bör sträva att nå åtminstone någon gång under sitt skapande. Jag hoppas jag lyckas med det någon gång. Det ska bli mitt primära författarmål. Sen får texten vara så kreativ, publicerad, omtyckt, kritiserad, omtalad, eftersökt, värdefull, och så inbringande eller icke inbringande den vill.....

vårtystnaden hörs

havet lockar

kylan känns

sandkornen har

stannat

solen försöker

längtan finns

lugnet är som en spegel

njutfullt

betongen är hård

det väntas

Du får följande ord av mig för att sätta stämningen, så att du vet var, när och vad huvudpersonen känner inför den här platsen:

Tid: Natt         Känsla: Rädsla         Plats: Ett slott

Orden är alltså följande: NATT - RÄDSLA - SLOTT

Skriv nu en kort text och beskriv vad som händer, måla upp bilden (scenen), men utan att använda de här orden (natt, rädsla, slott). De får alltså inte förekomma någonstans i din text, utan läsaren måste helt enkelt förstå att det är natt, räddsla och slott ändå.

Du får GESTALTA istället; beskriva de här tre orden med andra ord.

Hur visar man att någon är rädd utan att skriva ut just det ordet (rädd)? Hur visar man att det är natt utan att använda ordet natt? Hur visar man att man är på ett slott, utan att skriva just ordet slott?

Tänk på en konstnär  som målar en tavla. Använd andra ord för att visa, fyll ut.

Skriv det som en kort historia, högst en sida.

Lycka till.

Kort och enkel övning!

Beskriv din drömmåltid så noga som möjligt. Förrätt, huvudrätt och efterrätt. Men förklara också varför den här måltiden spelar så roll? Är det din sista? Eller har det hänt något här på jorden, så vissa saker försvinner?

Håll detaljerna levande, gå in i dem. På nära håll. Skriv högst en sida.

Lycka till!

There's a world outside your window

I know you feel defeated

I've heard it long enough

That's why I'm here to tell you

To help you, make you see

That...

There's a world outside your window

You've gotta get out there

Gotta see it

This world outside your window

I know you've done it

Though it's wrong

Oh, so wrong

You can't let people put you down

I wish there was

A way for me

To make you see

Make you see this world

Through brighter eyes

Even though someone broke your heart

And the world seems grey for life

I want to make you see

There's a world outside your window

You've gotta get out there

Gotta see it

This world outside your window

You don't even see the rainbow

The rainbow that you used to love

So open up your eyes

Open up your heart

See the rainbow again

It's there

Outside your window

Mörkret

Glädjen den försvann då du inga fotspår i

Sanden lämnat.

Trappan den kvävdes och dörrens tårar föll,

Har du någonsin sett en dörr gråta?

Vad gick fel, då du en

Solnedgång blev och plötsligt började söka

En undanskymd vrå?