Nattvakt av Lukas
En aromatisk vindling av dagsgammalt kaffe attraherade och tillfredställde våra smaklökar. Ugglande de sista timmarna på vakten, i den smygande grå morgonen då visarna tenderar att röra sig likt en mycket gammal gumma med grava höftproblem.
Ni är fast i ekorrhjulet.
Massor av måsten men ingenting som blir gjort.
Det ska tydligen vara nio till fem.
Men jag fasar påtagligt inför kedjehus i en förort med söta kaniner på mönstergill gräsmatta, nio mil till arbetsplatsen du hatar utsikten från, ett designat kök utan tid att användas, bil med fel färg, igenfrostat kylskåp, liten hund och krukväxter köpta på IKEA fastän att vi är kapabla till att få frön att spira.
Jag vill inte fastna i stereotypen för min dröm är till för att levas.
Solens hörn stiger glödande upp ur det vredgade havet, oberörd av våra dumheter.
En hägring av land torde nu kunna skönjas kranbalksvis om styrbord, men där råder samma tomhet som i vårt kölvatten. Men vetskapen om att det finns där som någonting att relatera till är en trygghet. Likväl irriterande.
Vi kämpar inte emot havet, det går inte, istället dansar vi en eldig, ohygglig yvig finsk tango med Sjöberg. Han kränger, rullar och slingrar oss under sina enorma krafter.
En djup, förnöjsam suck slipper ur oss medan vi brygger till en laddning Lapsang.
Trådig skuggreflex studsar genom solid kristall
Blötlagd näsa hemmahörande på cirkelbeskrivande kant
Individuella
Kamraters
Euforiska
Arbete
Ny dikt av Linnéa
supernova
jag minns din hud och dina nyckelben men inte dina läppar draperade runt ord ord som då var hela min värld och hela min existens och jag minns dina öronsnibbar men inte ditt förflutna som du väve en filt av och bäddade ner mig i sängen med och kyssarna som föll kraftlöst som snön utanför sovrummet och fyrverkerierna nös över himmelen och i mitt huvud och i dina händer låg jag din supernova vårt massiva hål var igenfyllt och jag föll och jag slutar aldrig falla för du är oersättlig och du blåser ut ciggarettrök som om det vore luft och hur fånigt är inte det, att vara avundsjuk på dina ciggaretter?
Ny dikt av Camilla
Kelly
Hur många månader gick
utan ett ord
men allt finns kvar
Minnena
Händelserna
Glädjen
och det band som förtunnats
jag har undrat
sökt svar
på vart du gick
vilka vägar
som trafikerades
av dina fötter
Vem strödde du ditt skimmer över?
Du som alltid fick mig att glittra.
Var har du varit?
Du som alltid fick mig att le.
Varför försvann du?
Kommer du tillbaka
Som den du en gång var?
Ny dikt av Linnéa
jag tänker tyst och mitt svalj kluckar högt när jag sväljer mitt ynkryggs spott och försöker somna med huvudet före som när man dyker ned i vatten i en likgiltig sömn och skakar bakom mitt pansar som jag vet bara är en illusion precis som mina drömmar som hänger kvar på kvistarna i äppelträdet och ruttnar för jag skulle ha plockat dem när de var mogna men nu är det försent det är höst nästan vinter och hjärtat pulserar kraftigt i bröstet och rusar fram som ett tunnelbanetåg och det gör ont åh det gör så ont för ingenting gör så ont som att höra folk spekulera när det jag som håller i sanningen; jag är så jävla rädd.
Ny dikt av Katarina
Mystiken tätnar och
allvaret kastar skuggor över
våra skuggor
Dansande tar vi oss framåt,
strävar mot gryningen och
de stigande strålarna
av guld och silver
Hoppa över de ihåliga
tomrummen
Akta dig för katterna,
de kan klösa hål på dina
fotsulor
Mystiken flätas samman med
strålarna och dina svarta ögonfransar
fångar den tidiga
morgontimmen
Ny dikt av Linnéa
Jag lever för att dö och du dör för att leva och det är precis det som gör oss så olika men oskiljaktiga för båda håller döden i handen men eftersom jag lever på teflon är jag som en körsbärsblomma i augusti och nu sitter jag bara och petar bort skorpor från korppen och väntar på att något skall hända men tätheten i tystnaden och ekot i magen varnar mig och jag vet inte ens för vad för jag har tappat bort min kompass och nu är jag verkligen helt vilse och om jag skall jämnföra mig mig med ett substantiv känner jag mig som den försvunna strumpan som man aldrig hittar igen efter att ha tvättat och nu kan jag se dig le det där leende som bara du kan le och ta min hand och säga att du är det andra stumpparet och vi nu kan leva i duo
Ny dikt av Camilla
Lyckönskan
Jag ser på dig med ömhet
skulle vilja hålla om dig
men avstår av osäkerhet
på vad du skulle tycka
När dina ögon inte glittrar som de brukar
när din mun ler, men resten av ansiktet gråter
gör det ont i mig
Jag skulle göra allt jag kunde
för din lyckas skull
Hur får man dig att förstå
att det bästa inte är gott nog för dig
att du förtjänar så mycket mer
än världen har att ge
Om jag fick en önskan
skulle den utan tvekan vara
att du fick se dig själv
genom mina ögon
och kanske för ett ögonblick förstår du då
hur viktig du är för mig
Ny dikt av Linnéa
jag tar tag i mina muskler och jag drar och jag tänker dra tills de går sönder, tills de spricker och jag kommer bli lika ledlös som jag känner mig just nu, för det kommer aldrig sluta, jag måste förstöra, jag måste döda
och sedan tänker jag gråta ut all smuts ur min kropp för det är ju det de säger till mig hela tiden, att det är det enda sättet
jag tänker bita i täcket, kissa i toaletten och gråta i handflatorna tills tid inte längre spelar någon roll
och i den fågelburen, som hänger ovanför din säng, framför ditt fönster, bor mitt hjärta, och varje natt sänder mitt fängslade hjärta ut frihet i morsekoden, och i ditt duntäcke, sover du oberörd
"när tänker du släppa mig fri?"
Ny dikt av Linnéa
jag injicerar honug i min kropp för du sa att det fungerar som balsam och jag är beredd att ta till vilken åtgärd som helst för att häva denna förbannelse som långsamt bryter ned mig för jag vill inte bli oskarp som en misslyckad framkallning på ett fotografi jag vill behålla mina konturer och jag vill bli större än den snöbollen vi rullade hem hela vägen från skolan när vi gick i tredje klass vi trodde aldrig att den kunde bli så stor den var större än oss och vi förstod hur sårbara vi faktisk är men nu är jag större än vad snöbollen var då men jag är precis lika spröd nu som då för mina naglar bryts så lätt och mitt hår är tunnt ljust och ohållbart och du ser ut som pansar i motsol som om inte ens jordens undergång skulle kunna sänka dig och jag vet att bara åsynen av dig eller ett av dina ord kan knäcka min ryggrad och sänka mig till havsbotten och där ligger tillsammans med skeppsvrak tills jag är bortglömd jag kan inte längre andas mina drömmar som gått i kvav och jag vill bara berätta för dig hur mycket jag tycker om dig för det gör jag verkligen jätte jättemycket och jag vill visa hur mycket jag ser upp till dig men allt hamnar på tvären och jag förblir tyst och missunnsam.
Ny dikt av Camilla
Håll om mig
Jag hör hur du andas tungt bredvid
jag vänder mig och ser på dig
du är så lugn, så fridfull
Din famn har blivit min trygghet
en plats att slappna av
Jag vet att det är krävande
att ta hand om en som mig
men jag lovar att inte
kleta mascara på dina kuddar
lovar att inte
hålla dig vaken hela natten
ja, jag lovar att inte kräva något mer
än dina armar som skydd mot världen
vågar inte ligga för nära
har inte mod nog att be dig
men allt jag vill
är att känna ditt hjärta slå
få veta att du är där
och här
hos mig
Ny dikt av Marlene
During dark cold nights she watches you
Stalks you, smells you, senses you.
During heavy hot nights she seeks you
Tastes you, feels you, hears you.
Running through the forest, she follows you
Nightmares in your bed, she sees you.
Your blood racing, so cold, she needs you
Can't see, can't hear, can't feel, she's got you.
Ny dikt av Marlene
To You With Love
When I hold it all inside, it's not long till i burst,
But I try and stay strong for you.
When I'm all alone in the dark
that's when I can cry, but,
I tell myself that I'm brave enough for two.
When everything, just gets too far for me,
It's then I feel that I want to die.
When all I can do is take care of your heart,
And try my best to hide a lie.
But don't you worry about me now,
Because I'm going to be alright.
I'll love you forever no matter what,
Close to you I will always be.
Don't worry, I know you're strong,
so this song's to you with love from me.
Days go by and I hold it in the best I can,
Not to let anything get away.
Afraid that I'll slip and you'll find out,
I'm not what I portray.
I just need a shoulder to cry on,
Someone to hear my lonely voice,
Someone to really listen to what I have to say,
To tell me what they think of my choice.
But don't you worry about me now,
Because I'm going to be alright.
I'll love you forever no matter what,
Close to you I will always be.
Don't worry, I know you're strong,
so this song's to you with love from me.
Ny dikt av Camilla
Heroisk
din muskelstyrka
får andra att backa
trots att du aldrig
hotar med den
du skulle aldrig
skada ens en fluga
trots att världen alltid
svikit dig
ömheten i dina ögon
dina hjälpande starka händer
gör dig till den förebild
mänskligheten
behöver
Du är en hjälte för mig
en sådan varje svaghet
förtjänar
att bli botad av
Du har lärt mig
om passion
om drömmar
om mod
och den dagen jag når toppen
ska jag tänka på dig
Ny dikt av Katarina
Trasiga själar vandrar längs med
de morgontrötta gatorna
Gårdagens drömmar och ambitioner är på ett ögonblick
utbytta till outtömlig rädsla och förakt
I gryningen är vi alla förvirrade
Febern och den bitterljuva smärtan
eskalerar i takt med sekundvisarna
Samma upprepade sökande efter någon
en främling
att dela våra andetag med
Då morgonrodnaden brinner på
himlavalven
är vi trots det
alltid ensammast i världen
Vi önskar att nätterna ska göra skillnad
Vandrar
sida vid sida
och i våra trasiga själar bor påtaglig förtvivlan
Ändå
fortsätter vi vårt sökande i nätternas svärta
i hopp om att finna främlingen
Vi vill inte andas ensamma.
Ny dikt av Marlene
During dark cold nights she watches you
Stalks you, smells you, senses you.
During heavy hot nights she seeks you
Tastes you, feels you, hears you.
Running through the forest, she follows you
Nightmares in your bed, she sees you.
Your blood racing, so cold, she needs you
Can't see, can't hear, can't feel, she's got you.
Ny dikt av Marlene
Ayla
Oh how thy eyes shine like the stars
how smooth thy skin is to be
how thy fingers caress ones soul
how when you speak i can no longer see
thy lips so red one thinks of blood
Ayla, please, stay with me
The men, they chase your every shadow
but non know you the way I do
non have seen those tears stain thy face
non care as much as I do for you
I have been with you through your heartaches
and through them all I have asked is who?
It might be hard to believe, but you my dear
is what keeps me alive day by day
your smile is so warm it keeps me dreaming
your laugh, in my mind it will always stay
when you are not here I miss you
I miss you more than you can say!
Ny dikt av Marika
Min gud är god
Min gud är stor
Han heter Ra
Hon heter Siv
Det är en skarabé
Den åker i en vagn
Hon styr över dagen
Hon härskar över ljuset
Och mina fräknar säger till mig när jag ska gå in
Ny dikt av Marika
Novembersol
Ett annat ljus
mjukare
utan stress
Det doftar gott
och luftar hyn
Löv, lycka och liv
Ny dikt av Katarina
Ligger på rygg intill
brofästet
Luften är svart och
ovanför mig hänger
stjärnhimlen på sned
Vet du varför vi verkar
vara så små i
denna brutala oändlighet?
Det är stjärnorna,
dom lurar oss
Dom ser små ut
som oss
men egentligen är dom stora solar
Eldröda klot som skickar
ljus i kuvert på posten
Dom kastar skuggor över
våran storstadsidyll,
spelar dockteater på betongens
fasad
Omedvetet luras vi
eller är det sanningen förresten?
Vi är förstås små legobitar
som var och en försöker hålla ihop
detta gränslösa universum.
Ny text av Amanda (ur hennes barnbok)
Ralf hade inte tänkt på att det bara var han som fanns och levde på Jallie. Han hade haft så mycket att hitta på ön. Jallie var fylld med färgglada växter, insekter, frukter till och med stenarna i det turkosa havet var i regnbågsfärger! Men så kom en dag då han förstod att han var ensam. Denna dag var lika solig och fin som alla andra dagar var på Jallie, men denna dag hade inte Ralf någonting att göra. Nu hade han utforskat Jallie från sten till trädkrona och varit otroligt fascinerad över att allting, verkligen allting, var så fint! Men i all fall så hade inte Ralf någonting att göra denna dag, så han tänkte " Ah! Jag spelar fia med knuff!, det brukar jag alltid göra i mitt gamla hem med mina vänner.". Så Ralf samlade glatt ihop fyra gröna, fyra gula, fyra röda och fyra blåa stenar. Han hade en kokosnöt som tärning och ritade spelplanen på sanden.
- Så då var det klart! sa Ralf glatt och satte sig vid spelplanen och valde ut vilken färg han skulle vara och satte dem i boet.
Det var här Ralf insåg att han inte hade några vänner på Jallie, att han var alldeles ensam.
-Oj, sa Ralf lite sorgset.
Först visste han inte vad han skulle ta sig till och när Ralf inte gjorde det, brukade han sova på saken. Det gjorde han nu. Han la sig på sin favoritplats; på ett lila stort löv som hade fallit ner från det stora lila trädet precis ovanför lövet. Där tyckte Ralf det var jättemysigt och brukade sitta där väldigt mycket. Ralf slumrade till där han satt i sitt lila löv, men snart vaknade han av att en kräfta attackerade hans ryggsäck!
- NEJ, LÅT BLI MIN RYGGSÄCK! skrek Ralf förfärat. Ryggsäcken var det enda som han hade haft med sig från sitt gamla hem och det ville han inte för allt i världen få avbitet av en dum kräfta. I ryggsäcken hade han alltifrån ett corn flakes paket till ett par gympaskor. Det kanske lät dumt, men dessa saker hade kommit närmre honom nu när han var på Jallie. Trygghet på något vis, som en försäkran att han inte var alldeles ensam..att han haft ett liv före jallie också.
- SNILLEBLIXT!
- Jag ska såklart plantera mina saker från ryggsäcken!!!
Nu förstår ni nog ingenting, kära läsare och det förstår jag att ni inte gör. Vilken normal person skulle få för sig att plantera ett cornflakespaket och bli jätteglad över den idén?! Här har ni svaret: Ralf.
En gång när Ralf och hans mamma hade ätit tomater till middag hade hans mamma sagt;
- Åh, det är så härligt att visa upp något man själv skapat, man är själv ansvarig för dem och kan stolt visa upp dem.
Ralf hade suttit tyst en lång stund och sedan sagt;
- Men du äter ju upp dina tomater!
- Ja, men det är ju en helt annan sak! hade hans mamma sagt till sitt försvar.
Nu när Ralf tänkte tillbaka till den stunden la han extra stor vikt över vad hans mamma hade sagt. NU förstod han varför han hade hittat denna ö, varför han var ensam och varför han var den första som hade satt sin fot på Jallie. Det var han, doddien Ralf som skulle skapa Jallies befolkning och det började nu! Han skulle alltså så alla sina medborgare till sitt oförväntade land.
* * *
Ralf tog fram sin ryggsäck och började ivrigt slänga ut allt han ägde;
3 stycken rosetter i lila, rött och grönt
4 par skor
5 stycken bananer
1 keps
2 stycken muggar
Ett paket cornflakes
3 stycken spadar
3 påsar kryddor
1 par glasögon
1 citron
1 karta
Medan han packa upp alla dessa saker så sa han samma sak till sig själv om och om igen
Mamma sådde tomater för att hon ville ha tomater, alltså kan jag också så något jag vill ha! Om jag tror att det ska komma nya medborgare, då är det så! Bara om jag tror på det riktigt riktig mycket!
Efter att han planterat sitt innehåll från ryggsäcken, så vattnade Ralf. Det visste han att man skulle göra efter man odlat något. Sedan skulle man vänta och det gjorde Ralf. Väntan tog tid. Tiden gick. Men en solig dag, så det turkosa havet glittrade som mest, så ploppade något upp från Ralfs doddie-land. Plopp. Plopp. Plopp. Plopp. Plopp. Ralf stod och gapade och stirrade med sina tennisbollsögon på allt som ploppade upp från jorden. Han kunde inte tro att det faktiskt var sant; Han, doddien Ralf, hade skapat doddisar, medborgare på Jallie!!!!
Ny text av Marlene
Han tittade upp från sina böker, leendet visste allt för väl att han kunde se mig. Rodnaden stegrade i mina kinder och jag tittade bort. Hans hår hade varit semi-lockigt och såg ut som om han precis vaknat.
5 meter framför mig satt en man och pluggade ekonomi eller matte. Han såg upp och jag tyckte mig se en glimt i hans mörka ögon när han såg på den mörka skepnaden.
Det var dags för mig att gå, men inte innan viskande röster stegrade sig från den nedre våningen. Skrik började höras och inom ett par sekunder hoppade killarna upp och över träräket. Mitt hjärta flammade till. Jag trodde att jag skulle svimma, och mer skrikande följde i mina spår.
Ny dikt av Katarina
Jag älskar hur du ryser när
mina flisiga naglar kryper längs med dina
skuldror
Jag älskar din blick när du
i smyg
ser på mina konturer och
registrerar varje rörelse jag gör
Jag älskar att jag vet
att du är svag i min närvaro
Jag älskar hur det river i dig när du ser mig
tillsammans med någon annan
Jag älskar att vara den du inte kan släppa taget om
Jag älskar inte dig
men jag älskar tanken på att du älskar mig.
Ny dikt av Emma
Underkuva mig
En hora på en beprövad gata;
hur passar dina fingrar?
Ruset tog våra förbannade
till Jesus
i förmiddags
& jag fick gratis retur
inkulusive pant
(jag alstrar samarin)
Du är ett obevakat övergångsställe
& jag är ditt obetydliga gröna
Flätade, rörda jävlar utan objektiv
vågar spela protagonister
i ett krig där makt är förlust
Sockerbitar på inflammationsbäddar
& konsumerade morfinsprutor
(du är knappt kännbar)
Underkuva mig
Ny dikt av Camilla
existerar inte
fysiskt
Alltid någon
som finns
ivägen
Blockerad
Instängd
i Civilisation
Ge mig frihet
Låt mig flyga
Utom alla ramar
Begränsad
Missförstådd
Uppgiven
Fötter på jord
blick mot stjärnor
Besviken
