Nattvakt av Lukas
En aromatisk vindling av dagsgammalt kaffe attraherade och tillfredställde våra smaklökar. Ugglande de sista timmarna på vakten, i den smygande grå morgonen då visarna tenderar att röra sig likt en mycket gammal gumma med grava höftproblem.
Ni är fast i ekorrhjulet.
Massor av måsten men ingenting som blir gjort.
Det ska tydligen vara nio till fem.
Men jag fasar påtagligt inför kedjehus i en förort med söta kaniner på mönstergill gräsmatta, nio mil till arbetsplatsen du hatar utsikten från, ett designat kök utan tid att användas, bil med fel färg, igenfrostat kylskåp, liten hund och krukväxter köpta på IKEA fastän att vi är kapabla till att få frön att spira.
Jag vill inte fastna i stereotypen för min dröm är till för att levas.
Solens hörn stiger glödande upp ur det vredgade havet, oberörd av våra dumheter.
En hägring av land torde nu kunna skönjas kranbalksvis om styrbord, men där råder samma tomhet som i vårt kölvatten. Men vetskapen om att det finns där som någonting att relatera till är en trygghet. Likväl irriterande.
Vi kämpar inte emot havet, det går inte, istället dansar vi en eldig, ohygglig yvig finsk tango med Sjöberg. Han kränger, rullar och slingrar oss under sina enorma krafter.
En djup, förnöjsam suck slipper ur oss medan vi brygger till en laddning Lapsang.
Trådig skuggreflex studsar genom solid kristall
Blötlagd näsa hemmahörande på cirkelbeskrivande kant
Individuella
Kamraters
Euforiska
Arbete
