Ny dikt av Katarina

Ligger på rygg intill

brofästet

Luften är svart och

ovanför mig hänger

stjärnhimlen på sned

Vet du varför vi verkar

vara så små i

denna brutala oändlighet?

Det är stjärnorna,

dom lurar oss

Dom ser små ut

som oss

men egentligen är dom stora solar

Eldröda klot som skickar

ljus i kuvert på posten

Dom kastar skuggor över

våran storstadsidyll,

spelar dockteater på betongens

fasad

Omedvetet luras vi

eller är det sanningen förresten?

Vi är förstås små legobitar

som var och en försöker hålla ihop

detta gränslösa universum.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0