Ny dikt av Katarina
Ligger på rygg intill
brofästet
Luften är svart och
ovanför mig hänger
stjärnhimlen på sned
Vet du varför vi verkar
vara så små i
denna brutala oändlighet?
Det är stjärnorna,
dom lurar oss
Dom ser små ut
som oss
men egentligen är dom stora solar
Eldröda klot som skickar
ljus i kuvert på posten
Dom kastar skuggor över
våran storstadsidyll,
spelar dockteater på betongens
fasad
Omedvetet luras vi
eller är det sanningen förresten?
Vi är förstås små legobitar
som var och en försöker hålla ihop
detta gränslösa universum.
Kommentarer
Trackback