Ny dikt av Katarina

Trasiga själar vandrar längs med

de morgontrötta gatorna

Gårdagens drömmar och ambitioner är på ett ögonblick

utbytta till outtömlig rädsla och förakt


I gryningen är vi alla förvirrade


Febern och den bitterljuva smärtan

eskalerar i takt med sekundvisarna


Samma upprepade sökande efter någon

en främling

att dela våra andetag med


Då morgonrodnaden brinner på

himlavalven

är vi trots det

alltid ensammast i världen


Vi önskar att nätterna ska göra skillnad


Vandrar

sida vid sida

och i våra trasiga själar bor påtaglig förtvivlan


Ändå

fortsätter vi vårt sökande i nätternas svärta

i hopp om att finna främlingen


Vi vill inte andas ensamma.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0