Ny dikt av Katarina
Trasiga själar vandrar längs med
de morgontrötta gatorna
Gårdagens drömmar och ambitioner är på ett ögonblick
utbytta till outtömlig rädsla och förakt
I gryningen är vi alla förvirrade
Febern och den bitterljuva smärtan
eskalerar i takt med sekundvisarna
Samma upprepade sökande efter någon
en främling
att dela våra andetag med
Då morgonrodnaden brinner på
himlavalven
är vi trots det
alltid ensammast i världen
Vi önskar att nätterna ska göra skillnad
Vandrar
sida vid sida
och i våra trasiga själar bor påtaglig förtvivlan
Ändå
fortsätter vi vårt sökande i nätternas svärta
i hopp om att finna främlingen
Vi vill inte andas ensamma.
Kommentarer
Trackback