kreativtext

Ralf hade inte tänkt på att det bara var han som fanns och levde på Jallie. Han hade haft så mycket att hitta på ön. Jallie var fylld med färgglada växter, insekter, frukter till och med stenarna i det turkosa havet var i regnbågsfärger! Men så kom en dag då han förstod att han var ensam. Denna dag var lika solig och fin som alla andra dagar var på Jallie, men denna dag hade inte Ralf någonting att göra. Nu hade han utforskat Jallie från sten till trädkrona och varit otroligt fascinerad över att allting, verkligen allting, var så fint! Men i all fall så hade inte Ralf någonting att göra denna dag, så han tänkte " Ah! Jag spelar fia med knuff!, det brukar jag alltid göra i mitt gamla hem med mina vänner.". Så Ralf samlade glatt ihop fyra gröna, fyra gula, fyra röda och fyra blåa stenar. Han hade en kokosnöt som tärning och ritade spelplanen på sanden.
- Så då var det klart! sa Ralf glatt och satte sig vid spelplanen och valde ut vilken färg han skulle vara och satte dem i boet.

Det var här Ralf insåg att han inte hade några vänner på Jallie, att han var alldeles ensam.

-Oj, sa Ralf lite sorgset.
Först visste han inte vad han skulle ta sig till och när Ralf inte gjorde det, brukade han sova på saken. Det gjorde han nu. Han la sig på sin favoritplats; på ett lila stort löv som hade fallit ner från det stora lila trädet precis ovanför lövet. Där tyckte Ralf det var jättemysigt och brukade sitta där väldigt mycket. Ralf slumrade till där han satt i sitt lila löv, men snart vaknade han av att en kräfta attackerade hans ryggsäck!

- NEJ, LÅT BLI MIN RYGGSÄCK! skrek Ralf förfärat. Ryggsäcken var det enda som han hade haft med sig från sitt gamla hem och det ville han inte för allt i världen få avbitet av en dum kräfta. I ryggsäcken hade han alltifrån ett corn flakes paket till ett par gympaskor.  Det kanske lät dumt, men dessa saker hade kommit närmre honom nu när han var på Jallie.  Trygghet på något vis, som en försäkran att han inte var alldeles ensam..att han haft ett liv före jallie också.

- SNILLEBLIXT!
- Jag ska såklart plantera mina saker från ryggsäcken!!!

Nu förstår ni nog ingenting, kära läsare och det förstår jag att ni inte gör. Vilken normal person skulle få för sig att plantera ett cornflakespaket och bli jätteglad över den idén?! Här har ni svaret: Ralf.

En gång när Ralf och hans mamma hade ätit tomater till middag hade hans mamma sagt;
- Åh, det är så härligt att visa upp något man själv skapat, man är själv ansvarig för dem och kan stolt visa upp dem.

Ralf hade suttit tyst en lång stund och sedan sagt;
- Men du äter ju upp dina tomater!
- Ja, men det är ju en helt annan sak! hade hans mamma sagt till sitt försvar.

Nu när Ralf tänkte tillbaka till den stunden la han extra stor vikt över vad hans mamma hade sagt. NU förstod han varför han hade hittat denna ö, varför han var ensam och varför han var den första som hade satt sin fot på Jallie. Det var han, doddien Ralf som skulle skapa Jallies befolkning och det började nu! Han skulle alltså så alla sina medborgare till sitt oförväntade land.

*  * *

Ralf tog fram sin ryggsäck och började ivrigt slänga ut allt han ägde;

3 stycken rosetter i lila, rött och grönt

4 par skor

5 stycken bananer

1 keps

2 stycken muggar

Ett paket cornflakes

3 stycken spadar

3 påsar kryddor

1 par glasögon

1 citron

1 karta

Medan han packa upp alla dessa saker så sa han samma sak till sig själv om och om igen

Mamma sådde tomater för att hon ville ha tomater, alltså kan jag också så något jag vill ha! Om jag tror att det ska komma nya medborgare, då är det så! Bara om jag tror på det riktigt riktig mycket!

Efter att han planterat sitt innehåll från ryggsäcken, så vattnade Ralf. Det visste han att man skulle göra efter man odlat något. Sedan skulle man vänta och det gjorde Ralf. Väntan tog tid. Tiden gick. Men en solig dag, så det turkosa havet glittrade som mest, så ploppade något upp från Ralfs doddie-land. Plopp. Plopp. Plopp. Plopp. Plopp. Ralf stod och gapade och stirrade med sina tennisbollsögon på allt som ploppade upp från jorden. Han kunde inte tro att det faktiskt var sant; Han, doddien Ralf, hade skapat doddisar, medborgare på Jallie!!!!