Ny text av Marlene

Han satt på andra sidan av rummet, han såg ut som en mörk skepnad mot de färgglada bökerna bakom honom. Alla runt omkring oss verkade inte se honom. Damen satt 4 stolar bort från honom och rotade i en väska. Tre minuter senare gick hon. Hennes fotsteg hördes som om de gick på något klibbigt.

Han tittade upp från sina böker, leendet visste allt för väl att han kunde se mig. Rodnaden stegrade i mina kinder och jag tittade bort. Hans hår hade varit semi-lockigt och såg ut som om han precis vaknat.

5 meter framför mig satt en man och pluggade ekonomi eller matte. Han såg upp och jag tyckte mig se en glimt i hans mörka ögon när han såg på den mörka skepnaden.

Det var dags för mig att gå, men inte innan viskande röster stegrade sig från den nedre våningen. Skrik började höras och inom ett par sekunder hoppade killarna upp och över träräket. Mitt hjärta flammade till. Jag trodde att jag skulle svimma, och mer skrikande följde i mina spår.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0