Text efter skrivövning nr 1
Kort novell
Det var inte för inte de hade skickat hit mig. Jag var städaren, med betoning på bestämd form.
Rummet jag var på väg in i var mitt livs största utmaning alla kategorier. Redan innnan jag kom in såg jag en dammig lunta med tidningsklipp och vetenskapliga artiklar och korrektur liggandes i visserligen prydliga högar men ack så otaliga.
Här fanns ett bibliotek, böckerna var utdragna halvväg i någon form av ordning ej känd för mig. För mig såg det vid första anblicken ut som om innehavaren av biblioteket var för lat för att ställa in böckerna på sina platser. Troligen var det dock en slags biblioteksfavoritsystem, läsarens sätt att komma ihåg var de böcker han för tillfället arbetade med stod utan att de låg och skräpade överallt i rummet.
Där stod en välnött skinnfåtölj med fotpall vid ena fönstret. Fönstret vette ut mot en gård med en vackert majestätiskt ek som vajade förnämt. Rummet var fullt med dammråttor, ägaren till rummet måste ha övergivit rummet i all hast för där låg ett ruttna halvätet äpple och stod en möglad tekopp vid ett litet soffbord lite längre bort.
Jag tänkte för mig själv, vem var denne person som befunnit sig mellan dessa väggar, vad tänkte han, för det var en han, det kunde jag sluta mig till genom den svaga doft av herrperfym eller rakvatten som väggarna hade
tagit del av. Jag gick fram till den svarta griffeltavlan...en massa hieroglyfer, dock några tecken som jag kunde uttyda där kritan inte hade falnat av tidents tand..E=mc2. Jaha, tänkte jag, vad kan det betyda....nåväl, inget jätteviktigt hoppas jag .....och tog resolut min stora dammsvabb, vätte den och gjorde tavlan skinande ren, för nya tankar, nya kritor och en ny generation...
av Robert
Det var inte för inte de hade skickat hit mig. Jag var städaren, med betoning på bestämd form.
Rummet jag var på väg in i var mitt livs största utmaning alla kategorier. Redan innnan jag kom in såg jag en dammig lunta med tidningsklipp och vetenskapliga artiklar och korrektur liggandes i visserligen prydliga högar men ack så otaliga.
Här fanns ett bibliotek, böckerna var utdragna halvväg i någon form av ordning ej känd för mig. För mig såg det vid första anblicken ut som om innehavaren av biblioteket var för lat för att ställa in böckerna på sina platser. Troligen var det dock en slags biblioteksfavoritsystem, läsarens sätt att komma ihåg var de böcker han för tillfället arbetade med stod utan att de låg och skräpade överallt i rummet.
Där stod en välnött skinnfåtölj med fotpall vid ena fönstret. Fönstret vette ut mot en gård med en vackert majestätiskt ek som vajade förnämt. Rummet var fullt med dammråttor, ägaren till rummet måste ha övergivit rummet i all hast för där låg ett ruttna halvätet äpple och stod en möglad tekopp vid ett litet soffbord lite längre bort.
Jag tänkte för mig själv, vem var denne person som befunnit sig mellan dessa väggar, vad tänkte han, för det var en han, det kunde jag sluta mig till genom den svaga doft av herrperfym eller rakvatten som väggarna hade
tagit del av. Jag gick fram till den svarta griffeltavlan...en massa hieroglyfer, dock några tecken som jag kunde uttyda där kritan inte hade falnat av tidents tand..E=mc2. Jaha, tänkte jag, vad kan det betyda....nåväl, inget jätteviktigt hoppas jag .....och tog resolut min stora dammsvabb, vätte den och gjorde tavlan skinande ren, för nya tankar, nya kritor och en ny generation...
av Robert
Kommentarer
Trackback
