Äntligen nya dikter
Jag minns våra läppars första möte i en tid förgången
Fastän fönsterbläcket där du vilade din kropp var äkta
Undrar en del av mig ifall känslan var densamma
För dig som för mig
Jag minns din omfamning på snötäckt mark
Början på en nattlig vandring tillsammans
Vägen till närhet av varma inre källor
Den natten var drömmar överflödiga
Jag minns när tårar föll i dina kupade händer
Hur dina milda händer varsamt lugnade en orolig själ
Din närvaro likt bomull den mjukaste av ting
Du var så nära då
Jag minns sånger ifrån barndoms lätta fötter
Hur du nynnar melodier i takt med ögonglitter
Symfonier i harmonisk glädje, ditt ansikte i skimret av lycka
Du fick mitt hjärta att stråla
Jag minns ock de mörkare skuggans stunder
Som växer starkare med tidens framfartsraseri
Så hindrade du inte mina steg ifrån blomstrande skeden
Utan lät mig vända dig ryggen
Jag lär få leva med blott minnen från igår
Forna tider får jag låta existera
Fotograferade med hjärtats inre blixt
Glömmer jag dem aldrig
/ Av Camilla
