Ny dikt av Lotta

Väntan

 


Hur länge ska jag behöva vänta på bussen.

Den kommer ju aldrig i tid.

Precis som att jag själv aldrig kan passa tiden.

Varje dag samma sak.

Jag väntar på bussen och kommer aldrig i tid.

Allting blir försenat, Allt.

Jag väntar på bussen och jag väntar på dig.

Jag väntar på lyckan och jag väntar på sorgen.

Men allt är försenat och jag känner mig blåst.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0