Ny kortnovell av Lotta
Tjuv i mörkret
Försiktigt smög han sig fram genom buskaget. Han höll sig nära marken och slank smidigt mellan buskarnas grenar. Hans svarta mask täckte det smutsiga ansiktet och luvan det bruna håret.
Hans hanskbeklädda händer drog den slanka kroppen mot byggnaden. Luften som flydde från hans mun, steg uppåt och förvandlades till vitgrå rök. Det enda ljuset som visade vägen var den silverblå månen. Som en panter smög han mot sitt byte. Ett byte som bara väntade på att bli uppäten.
Närmre och närmre kom han. Hans kropp darrade av upphetsning och hans själ skrek efter äventyr. Långsamt reste han sig och ställde sig tätt intill väggen. Sakta gick han sidledes mot fönstret. Händerna var utspridda längs hans sidor och vandrade samtidigt som hans fötter. Efter ett tag stod han bredvid fönstret.
Försiktigt lutade han sig åt sidan och tittade in genom det beckmörka glaset. Där inne såg han skåp och hyllor, stolar och bord.
Ögonen gnistrade av längtan och sakta sökte sig den högra handen ner till bältet som var fastspänt runt midjan. Där hängde en kofot, en metall grå lång stång med en sväng på var ände. Han drog kofoten som ett svärd och svingade den som ett basebollträd. Kofoten gick sin bana och träffade glaset med en högljud krasch. Allt glas splittrades och flög all världens väg.
Med ett kraftigt hopp flög han genom den nya öppningen. Han landade tyst och gick med lätta steg mot ett stort gråaktigt skåp. Låset som förseglade skåpet var ingen match för honom. Försiktigt öppnade han skåpet och med ett tyst jubel grep han tag i skatten.
Kvick som ljuset försvann han genom fönstret, slank sig jäms med väggen och dök in i buskarna. Ingen skulle få veta vem den här mästertjuven var. För han försvinner in i natten och blandar sig med skuggorna.
Lotta Lundin
