Utdrag ur barnbok / av Camilla
En dag tog doddien Ralf en segeltur.
Oj, ni kanske inte vet vad en doddie är? Förlåt mig, det ska jag genast förklara. Det är inte så lätt att komma ihåg vad Nicke har kommit ihåg och inte kommit ihåg att berätta för omvärlden. Att han glömt berätta var en doddie är, chockerar mig, men nåväl man får se den ljusa sidan och inte bara förolämpningen. Nu får ju JAG chansen att berätta! En doddie liknar egentligen mest en kortväxt clown med en växt eller grönsak växande på sitt huvud. Så var det med det!
Tillbaka till Ralfs segeltur.
Jo, Ralf var ute och seglade, men just då havsvinden blåste en härlig kyla mot hans gula solros han hade på huvudet, så såg han land i sikte.
"Det hade jag inte förväntat mig" tänkte Ralf. Men sen tänkte han vidare och kom på att han inte brukade förvänta sig saker, för om han förväntade sig något, så kom aldrig förväntningen och då blev han förväntanslös, alltså var det ingen mening med att förvänta sig saker och ting om inte förväntningen kom. Han beslutade i all fall sig för att gå i land på det Oförväntade Landet. Till Ralfs oförväntade förvåning insåg han att igen bodde på det Oförväntade landet. Det oförväntade landet var en ö insåg Ralf rätt så snart. Han hade gått runt all sand på 20 minuter och det var bara massa hav runt omkring. Sanden kändes som sammet mot Ralfs håriga fötter och de färgglada snäckorna kändes som gummi när han höll dem i handen för att se om det var diamanter eller snäckor, för snäckorna glittrade så fint i solskenet.
Ralf trivdes på något sätt i sitt Oförväntade Land. Han kände Ro och det var inte alltid man kände det och det visste Ralf mycket väl, till exempel på hans mosters årliga kalas- då kände Ralf inte ro! Hans moster, Klara, hade en otroligt pipig röst så att det skar så hemskt i öronen och hon knep alltid Ralf mest och sa att de var för han hade tjockast kinder. Eftersom Ralf kände Ro, så stannade han nu på sitt Oförväntade land.
Dagarna gick och Ralf stormtrivdes på sin Oförväntade ö, men hur det än var så kände Ralf att ön skulle heta någonting. Han satte sig på en klippa vid havet och funderade. Han funderade i två dagar i streck. Han bara satt där på sin klippa och tänkte på vad hans Oförväntade ö skulle heta. Sen kom han på det, inte vad ön skulle heta utan något mycket klokare!
•- Jag kan ju inte sitta här och vänta och förvänta mig att namnet kommer! Namnet kommer såklart oförväntat! Så dum jag är! skrattade Ralf
Så dagarna gick och Ralf upptäckte nya saker om ön för varje dag och han trivdes allt mer. Så kom det en dag då han gick sin vanliga morgonpromenad vid det turkosa havet. Ralf gick där glad och oskyldig, nynnande på en låt som han inte kunde, då plötsligt och absolut oväntat en kräfta bet honom i en av han feta håriga tå!
•- JAAA.....LLLLLLLL........IIIIIIIIIIIEEEE!!!!! skrek Ralf förfärat
Där kom namnet på hans ö. Ön fick heta Jallie.
